Talenterna

Idag ska vi fördjupa oss i Jesu tal om den sista tiden, särskilt delen om talenterna som vi finner i Matt 25:14-30. Denna liknelse har många gånger uppfattats som en text om våra gåvor och hur vi ska använda det vi har. Dock anar jag att det finns ett djupare budskap i berättelsen, eftersom konsekvenserna av att inte använda sina talenter är att kastas ut i mörkret där man ska skära tänder. Det låter väl väl hårt för att bara handla om att inte förvalta sina gåvor, eller hur? Det ska vi reda ut idag.

Då - Jesus & lärjungarna

Kontexten finner vi i kapitel 24 och vers 3: 'När Jesus sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom, kom de fram till honom och frågade: "Säg oss: När ska det ske? Och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?"' En privat lektion med Jesus - inte illa.

Vi ska fokusera på talenterna som beskrivs direkt efter liknelsen om de tio brudtärnorna, vilken handlar om att vara vaksam inför Herrens återkomst. Texten står även precis innan ett stycke om Jesu dom vid hans återkomst. Ett slags crescendo i evangeliet med många dramatiska händelser som ramar in liknelsen om talenterna.

Innan vi går vidare vill jag kortfattat återge berättelsen om talenterna. Herren i liknelsen ska ut på resa och anförtror 5, 2 och 1 talenter till sina tjänare, baserat på deras förmåga. De först nämnda tjänarna går direkt och gör affärer med dem och lyckas dubbla sina talenter. Den sist nämnde gräver däremot ner sin talent.

När Herren kommer tillbaka och ber tjänarna är redovisa, de två första tjänarna redovisar sina imponerande arbete med att dubbla pengarna. Och båda får svaret;

"’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’".

Den sista tjänaren kom fram och förklara sin passiva strategi att "skydda" pengarna genom att gräva ner dem och får det hårda och mycket längre svaret av herren;

" ’Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. 27 Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. 28 Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. 29 Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 30 Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute.’ Där skall man gråta och skära tänder." - Matt 25:26-29

Jag undrar verkligen vad lärjungarna tänkte när de hörde denna berättelse, särskilt efter allt annat som Jesus hade sagt. Vad försöker Jesus egentligen säga med detta?

Idag - Vad betyder det för oss?

Först och främst är det en bild på Gud anförtro oss gåvor.

Vad kan Gud anförtro dig? Jag tror det kan vara allt vi är: våra gåvor, erfarenheter, känslor, kontakter, utbildning, jobb och så vidare. Hur ska vi då vara trogna som de två första tjänarna inom alla dessa områden? Jag tror det handlar om ett förhållningssätt: '[...] gör allt till Guds ära' (1 Korintierbrevet 10:31). Att göra allt till Guds ära innebär att göra vårt bästa med det vi har i livet. Om du är kock, sträva efter att göra aptitretande och näringsrika måltider som stärker människor och ger dem njutning av livet. Jobbar du på kontoret, var trogen de uppgifter du blivit tilldelad för att bygga upp företaget. Är du student, se till att göra uppgifterna för att lära dig till bästa av din förmåga! Det handlar om en inställning att gå in i saker med fokus på att ära Gud genom våra liv.

Troget mänskligt adderande möjliggör Herren att multiplicera.

Ett exempel med detta är brödundret, där 5 fiskar och 2 bröd blev mat för 5000 (troligen mer då de endast männen som var räknade). Pojken gjorde vad han kunde för hjälpa till i situationen med dem talenterna han hade fått vilket detta fall var hans matsäck, hans adderade möjliggjorde Jesus att multiplicera matsäcken över 5000 gånger. Snacka om ett mirakel, mat till hela Vaxholm! Grunden till Herrens multiplikation är att vi kommer med det vi har, lämnar det och riktar det till Gud.

När vi börjar fokusera på att leva vårt liv för Herren och börjar agera och använda det vi har, oavsett hur lite, kommer vi alltid samla på oss nya erfarenheter, färdigheter och gåvor medan livet går. Jag tror inte att talenterna vi får är statiska heller. Precis som tjänarna när de använde sina talenter fick fler, kan vi anta att de två första tjänarna fick fortsätta förvalta Herrens pengar. Detta betyder att den som använde sina två talenter plötsligt fick fyra att förvalta. Det blir en sorts ränta-på-ränta-effekt. När vi använder det vi får kommer vi också lära oss fler saker och få olika talenter tillbaka att förvalta. Till exempel mer ansvar, fler erfarenheter att utgå från inför nästa beslut, nya färdigheter att ta sig an problem och så vidare.

Jag vill också nämna att Han även kan använda våra negativa erfarenheter, sår och felsteg till något gott - det är också en talent som kan användas för gott!

Kort sagt finns det inga hinder för Gud att använda dig.

Press och stress? Nej tack.

Glöm inte att Gud vilade på sjunde dagen och vi är skapade till Hans avbild. Därför ska vi också verkligen värdesätta återhämtning och vila - den är gudomlig både teologiskt och rent fysiskt. När vi talar om att göra saker för Guds ära blir det lätt en press att prestera - då vill jag understryka att det inte handlar om vår frälsning, för den kommer när du tror i ditt hjärta och bekänner med din mun. Det handlar istället om en reaktion, ett gensvar, att vi vill leva våra liv för Hans skull eftersom Jesus levde, dog och återuppstod för våra liv. I relation med Jesus kommer vi få den energi, vägledning och kärlek vi behöver för att leva ut våra talenter utan press eller stress. Alltså är motorn i en Jesuscentrerad livsstil inte press, stress, skam och skuld utan relation följt av reaktion.

Den slöa, dåliga och odugliga tjänaren

Nu kommer vi till den slöa tjänaren som jag tycker är mest spännande. Som sagt står detta mitt i en mycket dramatisk kontext och det är raka rör som gäller. Texten lyfter upp allvaret i Jesu återkomst och slutgiltiga dom. Den ger oss ett tydligt mönster av att leva i väntan, men inte i passivitet. Ytterligare får hela talent-berättelsen mig att se detta som en liknelse för hela våra liv, från dagen vi tar emot frälsning och får mening med de gåvor vi har och kommer få, förvaltar dem under vårt liv, tills Jesus när vi minst anar det kommer tillbaka för att ställa allt till rätta och utföra sin slutgiltiga dom, som vi ser herren i berättelsen göra med den slöe tjänaren.

Varför så hård ord då?

För det första tror jag att passivitet är att låta livet, som vi fått som gåva, rinna ifrån oss - som att inte vara tacksam för en present vi fått. Istället för att använda talenten grävde han ner den i jorden, som bryter ner och smutsar ner. Vi kan tolka det som att när vi inte använder det vi har, så sipprar synden lättare in och bryter ner vår karaktär, våra erfarenheter och gåvor. Då finns risk att vi endast använder gåvorna för vår egen vinning eller för dåliga/onda syften.

Att gräva ner en talent är också att behålla den för sig själv - andra går miste om de positiva effekterna av att du sätter dina talenter i arbete. I liknelsen, om tjänaren hade lämnat in talenten på banken skulle han fått vinst, bankmannen fått lön, andra kunnat låna till ett bolån som möjliggör för en familj att få tak över huvudet och så vidare. Samma sak gäller oss! Om kocken inte lagar mat, vem blir då mätt? Om kontorsnissen inte skriver klart kontraktet, vem tjänar pengar då? Om studenten inte lär sig ämnet, vilket samhälle utvecklas då?

Det är hårda ord den sista tjänaren får, men det är en text om den sista tiden när Jesus kommer att uppenbara sig. Då blir konsekvensen att man mister en evighet med vår Skapare, vilket är som att jämföra en evighet av glädje med en evighet av ingenting. 'Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute. Där ska man gråta och skära tänder.'

Detta ställe är en bild av den slutliga domen, där våra handlingar, eller bristen på handling, avslöjar våra hjärtans inställning till Gud. Det betyder inte att vi kan 'arbeta oss' till frälsning, men det visar att en levande tro alltid leder till handling. Som Jakob skriver: 'Tro utan gärningar är död.' (Jak 2:17)."

Kommer man inte till himmeln om inte använder sin talent?

Hela kapitel 25 har som sagt en känsla av att vara redo och förberedd för Herrens återkomst, och talent-historien blir en slags guide för vad vi ska göra medan vi väntar. Ytterst sett handlar det om tro, inte hur mycket tro utan tro på rätt sak -> Jesus. Då är vi lovade att bli räddade, utan motkrav på prestation. Jesus gjorde det av nåd och kärlek till oss.

Relation med Jesus gör dock något med oss som jag sa innan - den skapar en reaktion. Man kan likna det vid trädets reaktion på rätt miljö, vattning och sol som gör att trädet kan bära frukt. Samma sak med oss - om vi är i Jesu närvaro, källan som gör att vi aldrig mer törstar och som är ett ljus i mörkret, då kommer vi också producera god frukt av våra liv. Alltså en reaktion.

Så om du tagit emot Jesus i ditt hjärta och bekänt med din mun (Rom 10:9-10) kommer du bli räddad och komma till himlen. Det finns ingenting du kan göra för att bli 'mer' räddad eller 'mer' älskad.

Avslutning

Berättelsen om talenterna tror jag betyder att i väntan på Herrens återkomst så ska vi använda det vi är och blir förtrogna. Detta kan enligt mig var allt ifrån färdigheter, positiva och negativa erfarenheter, tid, kunskap och så vidare. De viktigt att kom ihåg att frälsningen är inget vi kan "förtjäna" och att återhämtning är något Gud har instiftat i världen.

Fokuset ligger på relationen med Jesus för då kommer reaktion av det vara att vi vill använda det vi fått för Hans ära. Passivitet gör att vi låter det goda våra talenter kan bringa till världen rinna bort. Samt att gräva ner sina talenter och gömma dem är att låta våra talenter bryts ner, glömmas och förminskar den gåvan vi fått av Gud själv och avslöjar vår inställning till Gud.

Så, vad ska vi göra? Använda våra gåvor, resurser och erfarenheter – inte för vår egen skull, utan för Guds ära och för att tjäna andra. Och viktigast av allt: leva i relation med Jesus. För i den relationen finns både vilan och kraften att förvalta det vi fått. Amen.

Dina gåvor är som frön - begrav dem inte, låt dem blomstra och bära god frukt för alla; Herren, andra och dig själv.

Frågor att reflektera över:

1. Vilka talenter har du blivit anförtrodd? (Tänk brett: erfarenheter, kunskap, tid, resurser, etc.)
2. Hur kan du använda dina talenter för att ära Gud och tjäna andra?
3. Finns det någon talent du 'grävt ner'? Varför? Och hur kan du 'gräva upp' dem?

Bibelord att meditera över:
' Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. ' - 1 Petrusbrevet 4:10

' Vad ni än gör, gör det av hjärtat, som för Herren och inte för människor. ' - Kolosserbrevet 3:23